Vad heter du och hur gammal är du?
Jag heter Per Skoog och är 41 år gammal.
Berätta lite om dig själv.
Jag är uppvuxen i Vara i Västergötland och mitt intresse för friidrott och löpning ligger väl min far framförallt bakom som själv var aktiv. Därefter tävlade min åtta år äldre storasyster också och som 4.5 år sprang jag mitt första lopp. Jag har inga fantastiska meriter som aktiv men har varit med och tagit fyra medaljer på terräng-SM i lag varav två guld. Har således klart bättre meriter som tränare. Har om bara några dagar varit tränare i exakt 20 år och var dessförinnan aktiv i typ 17 år.
Berätta om din bakgrund/karriär som tränare/löpare.
I Vara fanns det inte någon friidrottsklubb så när jag var yngre representerade jag Skövdeklubbarna IF Hagen och IFK Skövde innan jag som 15 år drog till västkusten och Sävedalens AIK. Min tränarbana inleddes dock i Växjö när Janne Bengtson rekryterade mig dit som 21-åring. Jag hade då ingen tränarerfarenhet men han såg att jag hade något. Efter 2.5 år där så flyttade jag ”hem” till Göteborg och började då i en ungdomsgrupp i Sävedalens AIK. Tre av mina nuvarande aktiva har jag tränat i mer än 17 år men en utav dom har varit hela vägen min tränarbana i Göteborg och det är Andreas Kramer.
Varför valde du att bli tränare?
Jag insåg väl att jag hade någon form av fallenhet för det samtidigt som det i mångt och mycket är ett socialt arbete. Jag kom från ett serviceyrke på kassan i ICA innan jag blev tränare och har också hjälpt mina föräldrar mycket med försäljning.
Vad är aktuellt för dig i friidrotten just nu?
Jag har många löpare med höga målsättningar. För några så är det internationella juniormästerskap som gäller kommande år medan andra blickar mot de stora seniormästerskapen där säsongen kommer avslutas med VM i Tokyo.
Ditt långsiktiga och kortsiktiga mål som tränare?
Förutom det självklara att få mina aktiva att nå så långt som möjligt så hoppas jag att jag kan vara med och bidra till att det skapas bättre förutsättningar för tränare och aktiva att hålla på med friidrott på ett mer professionellt plan.
Hur ser du på satsningen som görs tillsammans med Djurgården Friidrott? Och varför är det viktigt för dig?
Om man ser till mig som tränare så är svårigheten att hitta former för att kunna ha det yrke. Friidrott är en populär idrott men vi brottas med att kunna göra med fullt fokus. Där kommer Djurgården Friidrott in som en part som vågar tänka och göra annorlunda och det skall bli väldigt intressant att se hur långt vi kan komma. Bara att vi har vågat ta steget är viktigt och jag hoppas att fler vågar tänka likadant.
Vad är ditt starkaste/bästa idrottsminne?
Mitt starkaste minne är så otroligt svårt att svara på då det har varit så många bra. Men det som får mig att känna mest eufori är helt klart när någon gör något som antingen är oväntat eller som man vet finns kapacitetsmässigt men som man kanske inte fått ut innan. Det händer ett par gånger per år och de stunderna är nog den främsta formen av lycka man får uppleva som coach och vad jag minns skulle jag säga att den är större än vad jag minns jag upplevde som aktiv.
Jag har fått mycket internationell erfarenhet tillsammans med Andreas och hans internationella medaljer har så klart varit några höjdpunkter, nu senast hans silver på inomhus-VM 2024. Med Saga så var hennes första medalj på inomhus-SM 2023 lite oväntat och väldigt kul vilket gjorde att jag satte iväg i sådan fart mot målet att speakern uppmärksamme det. Där spurtade Saga lite ofint förbi vår ordförande Anna Silvander sista metrarna och passerade med 0.08 sekunder.
